Polycystiskt ovarialsyndrom

 

Symtom:

PCOS kan visa sig på olika sätt och symtomen kan variera under perioder av livet. Man kan till exempel ha långt mellan menstruationerna eller inte ha någon mens alls. Man kan också få akne eller ökad kroppsbehåring av manlig typ, till exempel skäggväxt eller hår på bröstet. Dessutom är det vanligt att man går upp i vikt. (1177.se)

 

Enligt mätningar så har 1 av 10 kvinnor PCO/PCOS, vilket gör att det mer ofta än sällan är väldigt svårt att bli gravid. Även fast att det är en så pass vanlig kvinnosjukdom, så är det nästan ingen som vet vad det är. Om man inte själv är drabbad förstårs.

 

Jag fick själv veta det under ett remitterat VUL. Jag låg i gynstolen och var supernervös och rädd, läkaren tittar bekymrat på skärmen. Han ber mej ligga kvar med benen i vädret, medan han hämtar en annan läkare. Båda tittar på skärmen och trycker på magen, och jag ser en stor svart skugga på skärmen. En cysta. 5x7cm stor. Tid för operation bokades, och läkarna plockade ut cystan. Som tur var så var det inte cancer, och jag var inte steril, vilket jag hade fruktat.

 

Jag fick veta att jag troligtvis hade PCOS, och fick lämna mängder med blodprov. Men det fanns hjälp att få, mediciner man kunde ta för att "lura" kroppen till mens och ägglossning. Dock så behandlar läkarna bara patienter som har en BMI under 30, för man får inte ha fetma under behandlingen. Sagt och gjort, jag tränade bort 8 kilon, hamnade under 30, och fick börja med tabletter.

 

3-4 kurer med Pergotime och Primolut-Nor, samlagsschema, VUL-kontroller och blodprov. Och det fungerade inte. Vi blev inte med barn. Lyckoruset när blödningen var två dagar sen, och den oerhörda sorgen när testerna visade negativt.

 

Sedan blev det IVF, provrörsbefruktning. Smärtsamma undersökningar, pendlingar till Umeå, tabletter, smärta, överstimuleringar och sprutor man ska ta själv. Jag slutade röka och snusa, var positiv och hoppfull. Vi gick igenom detta två gånger (bor man i Västernorrland, så får man bara två försök bekostat av landstinget). Båda gångerna var jag överstimulerad med massor av äggblåsor. Båda gångerna fick dom bara ut tre ägg. Båda gångerna var det bara ett som klarade befruktningen. Båda gångerna misslyckades.

 

Om man bara kunde beskriva känslan.. Jag önskar ingen människa detta. Den oerhörda sorgen, den bråddjupa hopplösheten och det brutala självhatet.

 

Men vi försöker hålla hoppet uppe. Vi har inte gett upp. En välbehövlig pause var på sin plats.

Vissa med PCO/PCOS lyckas med tablettbehandlingen, och vissa lyckas med IVF. Men vi är många som inte lyckas, som lämnas utan vidare läkarkontakt eller samtalshjälp. Har man PCO/PCOS så ligger man i riskzonen för typ-2 diabetes, livmodercancer och hjärt/kärlsjukdomar. Men ingen uppföljning görs. Kan man kräva uppföljning?