En skala som läkare älskar att använda när man besöker dem, en skala som bestämmer om man är underviktig, normalviktig, överviktig eller fet. Jag minns den enda gången som jag har känt mej kränkt hos en läkare, när jag första gången sökte hjälp på grund av utebliven mens under flera år. Kvinnan tittade på mej, frågade hur lång jag var, och hur mycket jag vägde. Jag svarade ärligt, även om det var riktigt JOBBIGT att prata om vikten. Hon skrev i ett block, och sedan sa hon: Att din mens har uteblivit beror på att du är lite tjock.

Jag var inte ens fylda 23.

Och läkaren sa att jag var tjock.

 

Jag tänkte senare att det hade varit trevligare om hon sagt t.ex: Du har lite högt BMI, det kan bero på det. Presentationen betyder mycket. Men under en annan undersökning av annan läkare, så kom dom fram till att jag hade en cycsta stor som en soptipsråtta, samt PCOS. Men mer om det en annan gång.

 

Tillbaka till BMI.. läkaren föjlde inte upp med frågor om min livsstil. Inga frågor om rökning, snusning, träning, psykiskt tillstånd eller matvanor. Enligt uträkning låg min BMI på 30,2, vilket innebär: FETMA.

När jag pratar med vänner och säger att jag har fetma, så skrattar dom åt mej. För dom tror mej inte. Men siffrorna ljuger inte, och läkarna verkar gå blint på det. Jag ÄR lite grov i kroppsformen, jag har rätt stora muskler och en explosiv grundstyrka. Och visst, jag är inte fit eller smal eller nätt, hull har jag. Men fet?

 

Är jag ensam om att tycka att det är konstigt att vården litar blint på BMI-uträkningar? Varför inte kompletera med fett-och muskelmätning?

 

På denna bild stående i vattnet ser ni mej, en tjej som ännu inte fyllt 26, som enligt läkare och BMI har fetma.

För att hamna mitt på "normalviktsskalan", så måste jag gå ner över 20 kg.

 

Jag skriver inte detta för att få pepp eller omtanke, utan jag försöker få fram att det är lite skev bild som man lever efter. Visst, jag bör fortsätta träna och äta nyttigt för att kroppen ska må bra. Men jag tänker INTE fokusera på kilon. Men hur ska man orka i havet av kroppshets och normer?